Till toppen

En tripp till förlossningen

Ja, idag fick jag åka in till förlossningen. Det var som tur var inte för att föda utan att för att kolla läget med Peanut och göra ett tillväxtultraljud. När jag var hos barnmorskan senast så såg hon att magen inte hade växt något. Den hade alltså samma mått som gången innan. Så hon såg till att jag fick komma in en extra gång en vecka senare (igår) och även då var måtten detsamma. Barnmorskan berättade då att det kunde vara så att Peanut inte fick i sig tillräckligt med näring och att hon eventuellt då skulle behöva fläska på sig lite. Jag frågade ganska snabbt, med lycka rösten, om det innebar att jag nu kunde gå hem och smälla i mig en påse chips eller två. Men tyvärr skakade barnmorska på huvudet och sa att det enbart skulle göra så att jag fläskade på mig och inte Peanut tyvärr. Så tyvärr blev jag inte ordinerad någon chips- och choklad-diet. Men däremot var det viktigt att åka in till förlossningen så fort de hade tid.
 
 
Så idag åkte jag och Emil in. Jag hade förväntat mig en färgglad entré med en stor reception där det var en hyperventilerande mamma med förvirrad pappa i ena hörnet och glada, förväntansfulla morföräldrar med ballonger i andra. Men nej. Det såg mer ut som att vi smugglades in på Ica Maxis lastkaj. Oerhört tråkigt och opersonligt. Fick inte se en enda mamma komma inkrypandes genom dörrarna på alla fyra. Här var det ingen action alls! 
 
 
Väl inne i provrummet fick jag börja med att göra en CTG. Den mätte Peanuts hjärtslag och om jag hade några eventuella sammandragningar.  Varje gång jag kände Peanut röra sig så skulle jag även trycka på en liten knapp som gjorde små notiser på pappret som matades ut. Vi trodde väl att jag skulle vara inkopplad i maskinen i typ 10 minuter. Men HA! där satt jag och plingade med knappen i 57 min! Dessutom fanns det ingen täckning inne på förlossningen så där satt vi och tittade i taket och lyssnade på Peanuts hjärtljud. Han läsa igenom allt om de senaste jeanstrenderna i Damernas Värld, utgåva 2, 2014.
 
Den övre dosan var för sammandragningar och den undre var för hjärtljud
 
Sedan fick vi träffa en doktor som gjorde ett ultraljud. Hon mätte huvud, lårben, fostervatten mm. Med hjälp av dessa mått kunde man sedan få fram att Peanut väger precis som hon ska. Pffeeww! Troligen så bullade hon upp sig vid ena tillfället när min mage mättes för att sedan gömma sig vid andra tillfället och att det därav blev det samma mått. Det var så sjukt skönt att höra. Det "värsta" som kan hända om det hade visat sig att hon inte hade fått i sig tillräckligt med näring är att man då får sätta igång förlossningen så att hon kan matas utanför magen. Men som tur var slapp vi det. Mentalt är jag inte riktigt där ännu om man säger så.
 
 
Däremot så såg doktorn en annan sak som hon blev lite fundersam över. Som ni kan se på den nedersta kurvan i bilden så går den väldigt mycket upp och ner. Denna kurvan visar att jag har sammandragningar. Det är inget som jag kände alls. Jag har känt av 3 sammandragnignar totalt under hela graviditeten men inte mer än så. Så doktorn sa att hon var tvungen att kolla så att jag inte var öppen redan nu. Men som tur var så var jag inte det heller. Man kan säga att vi dubbelduckade en 7 veckor förtidig förlossning där. Allt ser bra ut och Peanut väger precis som hon ska. Detta firade jag (och Peanut) med att käka pannkakor med Nutella och björnbär :D Mycket bra näring i pannkakor tror jag.
0 kommentarer