Pernilla Bolwede -

Det är inte cancer - ett inlägg till dig som är tjej

Hej sötnötter! Det är många av mina (kvinnliga) vänner som undrar och ställer en massa frågor så jag tänkte att det är säkert många av er där ute som också vill veta. Veta vad då tänker ni? Jo som ni kanske vet så går alla tjejer, från och med att de är 23 år, och gör gynekologisk cellprovstagning var 3:e år. Detta är viktigt då man i god tid kan hitta cellförändringar som kan på senare tid skulle kunna utvecklas till livmoderhalscancer. Först tänkte jag inte nämna detta alls i bloggen men eftersom det var så många av mina vänner som frågade och att jag hörde av min gynekolog att det var otroligt många tjejer som helt struntar i att gå så kände jag att det var viktigt för mig att berätta. Och innan jag skrämmer upp någon så vill jag bara säga, NEJ jag har inte cancer så ni kan vara lugna. Men däremot har jag haft cellförändringar, så här kommer min historia som förhoppningsvis kan lugna många oroliga och få fler tjejer att våga pallra sig till gynekologen.

GYNEKOLOGEN
Finns det något som jag ogillar, så är det tandläkare, sjukhus och gå till gynekologen. Det finns inget av detta som på något sätt får mig att hoppa av lycka. Vad gäller att gå till läkaren så är jag nog mycket fegare och mesigare än de flesta. Jag gråter varje gång jag får ett brev från tandläkaren så tro inte att jag är modig när det kommer till sådant här. Men jag är dock oerhört noga med min hälsa och gör allt för att hålla mig frisk och glad. Därför, även om det tar emot, så har jag alltid släpat mig till gynekologen när jag fått en kallelse och så gjorde jag även denna dagen i april. 

PROVTAGNING
Första testet man gör är väldigt enkelt. Även om det går snabbt så tycker jag fortfarande att det är obehagligt och det är helt okej att känna så. Jag berättade för min gynekolog att detta var något som jag inte tycker är särskillt spännande och det är något av det bästa du kan göra. Är du nervös, säg det till dem. Du är knappast den enda som känner så och resultatet blev att min gynekolog tog allting väldigt försikigt och guidade mig igenom allt i mitt tempo. Första testet var inte farligt alls. Allt hon gör är praktiskt taget att dutta lite med en jättetops vid din livmoderhalstapp. Känns knappt och det tog kankse 3 min sen var jag klar. 

DET KOM ETT BREV
Några veckor senare fick jag ett brev. Det stod att dom hade hittat cellförändringar och jag var tvungen att komma in igen och ta ett till prov. Min läkare hade sagt vid första testet att cellförändringar inte behöver betyda någonting. Man kan ha ett tillfälligt virus i kroppen som gör att man hittar en föränding. Helt enkelt det kan försvinna av sig själv. Men självklart blev jag oerhört orolig. Samtidigt som jag bävade för att gå tillbaka till gynekologen så var jag oerhört glad att jag tagit första testet. Tänk om jag gick runt med cancer och inte visste om det.

PROVTAGNING 2
Jag och min gynekolog sätter och ner och pratar. Hon förklarar för mig att cellförändringar mäter man på en skala från 1 till 3, där 1 är den mildaste och 3 är det allvarligaste graden. Har man 1 brukar man inte göra någonting alls. Dessa cellförändringar brukar inte leda till något och kan t.o.m. försvinna av sig själv. Så dom låter man bara vara. Får man grad 2 eller 3 så brukar man ta bort dem. För att göra ett ordentligt test denna gången, så man vet helt säkert vad jag har, så skulle de "knipsa" bort en liten bit från mig. När jag hörde detta kände jag hur paniken började bubbla fram. Knipsa? frågade jag. Ja, man knipsar bort en pytteliten bit som dom kan skicka in för analys. När jag ligger i stolen och hon frågar om jag är redo känner jag hur allt svartnar för mig och jag börjar toksvettas. Det går från 0-100 och helt plötsligt sprutar svetten ut från varenda por i kroppen. Allt jag får fram är "Jag svimmar nu". Min gynekolog och hennes kollega stannar upp och ser på mig att jag är på väg bort. Snabbt sänker de ner stolen, den ena kvinnan hämtar kalla blöta handdukar och lägger på min panna och klappar mig på huvudet medan min gynekolog fläktar min tröja för att kyla av mig lite. Allt bara snurrar för mig och trots att jag skäms så säger de att jag är stencool som sa till. Dom har sett kvinnor som har fått panik och gjort både det ena och det andra. När man går runt och är nervös och sedan släpper på spänningarna så är det helt normalt att man blir svimfärdig. När jag fått lite att dricka och känner mig lite mer klar i huvudet så frågar hon om det är okej att fortsätta och jag säger ja. Hon säger att jag ska försöka slappna av men det är verkligen inte så lätt. Helt plötsligt säger hon "Så då var det klart!" Jag bara "va?! Var det allt?" Det kändes som om hon råkade nypa mig under en millesekund och sen var allt klart. Lyckan att det inte var värre fick mig att känna mig starkare än någonsin! I made it :D Tänk om någon hade kunnat säga det till mig innan. Det nyper alltså till lite under en oerhört kort tid och så fort det är klart så känns det ingenting. Det gör alltså inte ont efteråt över huvud taget. Sedan fick man en binda, ut i fall att, och sen var det bara att åka hem och hålla tummarna.

BREV NR 2
Efter jobbet en dag så kommer jag hem och hittar ett brev. Det var ca 1 vecka efter min provtagning vilket kändes oerhört fort. Det var ju bra iofs för då slapp jag ju gå runt och vänta. I brevet stod det att i vävnadsprovet så förelåg cellförändringar av grad 1 och 2. Och detta innebar att jag alltså måste genomgå en "konisering". Min läkare skulle alltså skicka mig till Ryhovs sjukhus där jag skulle få operera bort cellförändringen. När jag läste detta kände jag lite hur min värld rasade samman. Jag önskar att jag var modigare vad gäller läkare men det är jag inte. Och nu skulle jag alltså behöva opereras. 
 
HUR GÅR EN KONISERING TILL
Det är många kvinnor idag som har cellförändringar och att operera är en väldigt liten och snabb procedur som läkare nu för tiden nästan gör på rullande band. Man får ligga i en vanlig gynekologstol, så lokalbedövar läkaren livmoderhalstappen med en eller flera sprutor och så tas delen med cellförändringar bort. Man är helt vaken och kan få lugnande om man vill. Hela proceduren tar kanske 15-20 min och sen kan man åka hem på direkten. Jag har läst att många kvinnor efteråt har insett att denna proceduren inte alls är något att oroa sig över men då sprutor är en av mina stora fobier så sa min hjärna NEJ! Jag kommer att gråta mig igenom hela proceduren om jag ska behöver ta en spruta mellan benen. Varför kan jag inte bara varit rädd för spindlar eller ormar istället? Det hade gjort mitt liv så mycket lättare! Som tur var så har jag en fantastisk släkting som jobbar på Ryhov, och hon kunde kolla upp om det gick att sövas och bad en barnmorska ringa upp mig.

Barnmorskan som ringde mig var helt fantastisk. Jag berättade som det var och sa att jag inte kommer kunna sova på 2 veckor med tanken på operationen. Hon lyssnade och sa att dom självklart skulle hjälpa mig. Jag blev överlycklig när hon sa att de kunde söva mig. Man går inte ner i en lika djup sömn som under stora operationer utan det jag skulle få var en mindre variant. Hon berättade att de fortfarande var tvunga att lokalbedöva mig på livmoderhallstappen för att jag inte skulle ha så ont när jag väl vaknade sen. Jag var så glad att jag sa till henne att dom gärna fick ge mig 1000 sprutor så länge jag var sövd så får dom göra vad dom vill.  
  

OPERATIONSDAGEN
Jag fick inte äta eller dricka något innan operationen i och med att jag skulle sövas, vilket var helt lugnt för mig. Jag brukar inte äta frukost ändå. Min mamma hade varit snäll och köpt Emlaplåster till mig. Det är ett receptfritt plåster som finns på apoteket som bedövar huden. Jag satte ett plåster på handen och ett i armvecket över mina största ådrar där de kan tänkas vilja sätta in kanylen. Ska man sövas så kommer man inte undan nålen men med plåstret kunde jag ju ändå bedöva området vilket gjorde mig lugn. Emil åkte med mig till Ryhov där jag fick checka in och ta på mig en sexig grön rock och blåa plasttossor. När jag kom in i operationssalen så berättade kirurgen för mig hur allt skulle gå till. Han var supertrevlig och svarade på alla mina frågor. Jag fick hoppa upp i stolen och så kom narkosläkaren in. Även han var jättetrevlig och skämtade och skojade med mig. Jag visade hur duktigt jag hade dubbelgarderat mig och satt Emlaplåster på två ställen. Han bara skrattade och sa att det var smart gjort om jag nu var nervös för nålar. När han satte i kanylen i armvecket kände jag inte dugg! Heja Emlaplsåter!! Sedan sa han "Nu sätter jag igång här och först kommer du känna dig yr och sen kommer du somna. Så dröm fina drömmar nu". Jag stirrade i lapan i taket och väntade i 3 sek. Sen känner jag mig plötsligt lite full och säger "Nu känner jag mig lite yr!" Sen kommer jag inte ihåg något mer.
 
 
UPPVAKET
Helt plötsligt vaknar jag och ser hur jag rullas in i ett litet rum. Emil sitter bredvid sängen och jag säger till honom att "jag ska vara här i 45 min nu så kan inte du springa iväg och köpa tabletterna som man ska äta efteråt". Emil skrattar bara åt mig och säger att det nu var 3.e gången jag sa detta till honom. Tydligen så hade jag mummlat detta hela vägen ut från operationssalen :) 
Så hur mår jag? Fantastiskt. Förutom att jag var lite trött så var jag otroligt glad att jag kunde sövas helt utan smärta och vakna helt utan att jag mådde dåligt. En sköterska kommer in med te och smörgås till mig. En ostmacka har aldrig smakat så gott! 
 
 
VAR ÄR VI NU?
Allt har gått kalasbra sen operationen. Jag fick ett brev att cellförändringarna är "radikalt borttagna" vilket känns skönt. Jag ska på en återkoll om några månader bara för att se att allt ser fint ut. 

Oj vilken lång text det blev men jag känner ändå att det är viktigt för mig att berätta mina upplevelser och hur allt gått till. Trots att jag är en riktig fegis när det kommer till sådant här så måste jag erkänna att det inte alls var så farligt som jag trott. Och jag är oerhört glad att jag gick på min cellprovtagning. Så snälla gör det du också. Att ha genomfört detta var som en droppe i havet jämfört med om man senare i livet hade fått veta att man hade livmoderhalscancer och därmed kanske behövt operera bort hela livmodern. Har ni några frågor så får ni självklart ställa dessa så ska jag försöka svara så gott jag kan. Men lova mig att alltid gå på din cellprovtagning! Vill ni veta mer så kan ni se en film om cellprovstagning här 

Poopie room

Har precis suttit och skickat iväg en offertförfrågan (snarare en novell) på vad det skulle kosta att bygga ut vår lilla toa. Just nu så har vi en toa utan dörr. Förra ägarna satte in en dusch precis utanför toan så det fick inte plats någon dörr hehe. Så nu har vi alltså en dusch som står i en hall och en toa utan dörr. Jag har jag fått sätta upp en lång och stor vit gardin som man kan dra för. Fantastiskt kul när gästerna får panikkissa i hopp om att bli klara innan någon annan kommer och rycker upp gardinen.
 
 
Som tur är så är dett inte vår huvudtoalett, utan vi har en till. Här ovan ser ni en liten snabb skiss på hur den nya toaletten skulle se ut. Just nu kan ni tänka er att det går en vägg rakt över som skiljer av duschen från toaletten och handfatet. 
 
Och medan vi ändå diskuterar hur det ser ut där man uträttar många av sina behov så kan vi ju börja rundvandringen inne på vår stora toa. Inget jättespännande men så här ser det ut för den som alltid undrat :D 
 
 
Man låter sjukt bra när man sjunger på våra toa. Akustiken är på topp. Man kanske borde ha någon konsert här inne på toan någon dag men svindyra biljettpriser och en stor dörrvakt på utsidan. Tror det skulle bli succé.

Ombre

Tadaa! Här ser ni lite av min nya hårfärg. Meningen var att jag skulle göra en obre och att den bruna färgen skulle gå längre ner, typ i höjd till munnen, men då jag tidigare har färgat håret blont så skulle det inte bli så bra tydligen. Den blonda färgen skulle suga åt sig den bruna färgen annorlunda jämfört med vad min utväxt skulle göra. Så det fick bli en liten mini ombre denna gången och så kan man göra det lite mer nästa gång.
 
 Korvskinns klänningen. Jag fick lägga mig på magen på sängen och suga in magen för
kung och fosterland medan Emil brottades med att dra upp dragkedjan på ryggen. 
 
I helgen var jag förresten och hämtade min nya sideboard som ni kan se lite av i bakgrunden. Är supernöjd! Har inte hunnit men ska se till att fixa en liten rundvandring i huset så att ni får se lite hur vi har det här.

Loppisfynd

Idag har jag köpt denna fina sideboard på en Facebook-loppis. Ska hämta den på lördag. Äntligen ska jag få kasta ut vår beiga vingliga byrå som vi har i hallen och ställa in denna vackra skönhet. Hade inte haft något emot att sno med mig londontavlan också. :)  

 
Jag fick förfrågan om att visa runt lite i huset vilket jag tyckte var en bra idé. Så i helgen ska jag förhoppningsvis hinna med att visa lite hur vi har det här hemma. 

Frisören

Före

Jag har äntligen tagit mig till frisören och klippt mig. Men jag passade på att göra lite mer än så. Jag var så trött på mitt platta tråkigt bleka hår så jag slängde i lite färg. Bilden är när jag precis fått det klippt och det var dags att slänga i färgen. Kan ni gissa vad jag gjorde? 

Ruuuuun!!

 
När jag gick till jobbet imorse visste jag inte hur jobbig denna dagen skulle bli. Jag var helt själv på jobbet och fick axla allas positioner. Roligt att känna att man har koll på det mesta och klarar av det mesta, men oerhört jobbigt när saker börjar krångla så att allt tar 100 gånger längre tid än vad det brukar. Framförallt på en dag då när man är helt själv. Imorgon kommer jag vara själv igen så det blir till att ta på sig de snabba skorna och streacha innan.Kanske borde börja lära mig dricka kaffe? Vilken kick det borde för någon som aldrig druckit kaffe i hela sitt liv. Som en 2 åring som fått i sig 2 liter Fanta.

Zumba

Eller ja nya och nya är dom ju inte. Men då tiden för träning inte har existerat i sommar så har jag inte haft tid att använda dom riktigt. Dessutom har det varit alldeles för varmt. Men nu är det helt perfekt. Jag vill inte riktigt lägga träningsshortsen på hyllan, men det är lite väl kallt i början när man kommer tll gymmet så med struporna blir det alldeles perfekt. 
 

Jag gav Zumba ett andra försök. Testa en gång för 2 år sedan men tyckte att instruktören var sådär. Nu så var instruktören kul och peppande, men jag blev inte så anfådd som jag hade hoppats. Som gammal dansare var jag ute efter med koreografi och non stop rörelser. Men men... Zumba är väl inget för mig. I vilket fall måste jag hitta ett pass som kan bättre på min kondition. Den är just nu som en halt snigel.

Prosit

Idag kände jag för att trotsa regnet och kylan som börjar dra in över Sverige. Så det blev på med skinkjolen som jag köpte i USA på BCBGMAZAZRIA. Alltså vilket jäkla namn. Hur tänkte dom när de skulle välja namn på sitt varumärke. Många väljer ju något kort som är lätt för folk att komma ihåg. Men denna måste ägaren nyst och bara råkat trycka in något på tangentbordet jiedwkögjkDHGdzk och råkat komma åt Skicka knappen. 
- Skit också! 

 
Hade inte min kamera med mig idag så det fick bli bilder från mobilen. Därav den balla kvalisorten på dessa bilder. För er som är sugna att kika på mer kläder från BCBG kan ni kika in här
 

Tylösand

På afterbeach med våra två släktingar från Los Angeles. Yaaaaayyyy!!!!





Vi har haft en av de roligaste helgerna på länge. Den spenderades i Tylösand där vi var på årets sista afterbeach. Det var inte heller vilken afterbeach som helst utan det spöregnade konstant i en timme. Men det var det som gjorde konserten till en av de bästa jag varit på. Vi stod på balkongen till spat så vi hade redan på oss badkläder och badrockar. Man kunde tro att vi hade badat i poolen med dom för det fanns inte en torr fläck. Havet av människor sket fullständigt i regnet och började plocka av sig kläderna! Alla stod och hoppade som galningar! 


Efter det så blev det spa, middag och fest hela natten. Vi kunde inte firat in vår 1-åriga bröllopsdag (som är idag) på ett bättre sätt.

Mina och Emils löften

 
Här kommer en superkort film jag klippte ihop snabbt igår från vigsel. Dessa löften skrev vi helt själva. Jag hade inte hört Emils och han hade inte hört mina innan detta. Det är inte mycket text men shit vad det var svårt att memorera. Tänk om jag råkar säga fel! Typ "Sven, jag älskar dig". Eller om jagautomatiskt utvecklar tourettes syndrom och börjar skika könsord mitt under vigseln.

Vi hade fler personer som sjön och höll tal på bröllopet men jag han inte klippa ihop allt. Ville bara att ni alla skulle se en bit på fortsättningen av min bröllopsberättelse.

Min bästa vän, nu är det du och jag mot världen och inte ens döden kan skilja oss åt.
/ Pernilla 2013-08-10

Testar Hälsovästen

Det börjar bli lite pinsamt. Min kroppshållning är lika spännande som att titta på väggfärg som ska torka. Man tänker kanske inte på det när jag rör mig. Men på foton och framförallt då jag har tajta linnen och tröjor på mig så ser man att jag sjunker ihop allt mer och mer. JAG HÅLLER PÅ ATT BLI PENSIONÄR I FÖRTID! Kan säkert vara för att jag sitter så mycket framför datorn hela dagarna på jobbet. 

Så nu har jag fixat denna mackapär från Hälsovästen.se. Jag hittade inga egentligen bra före och efterbilder på "vanliga människor" så jag tänkte att då gör jag en själv. För det är säkert fler som undrar hur och om det fungerar. Det gör även jag!

Det fanns 4 olika västar att välja mellan och jag har den som heter Work som var lite mer slimmad så att jag kan ha den under kläderna på jobbet. Ja nu har jag ju ofta linne på mig så nu kommer den ju synas men till hösten kommer den inte göra det :)  

Min normala sexiga hållning / Min hållnig med Hälsovästen
 
Så vad ska denna västen göra då? Som ni ser på bilden så drar axelremmarna tillbaka axlarna och rätar upp ryggen. (Haha, jag ser ju t.o.m. längre ut!) Bak sitter en hård, men inte alls oskön, ryggplatta som håller ihop allting. Midjeremmen som går runt mig ska aktivera diafragman så att man tar längre och djupare andetag.

Måste jag ha denna för all evighet nu då? Nej det hade man ju aldrig orkat. Men tydligen så ska användandet av denna sätta igång musklerna som styr över hållningen och hjälpa till att bygga upp dom. Så förhoppningen är att jag både ska bygga upp muskler och lära kroppen att stå som jag gör på bilden till höger.
 
Jag ska ta med mig denna till jobbet imorgon och ha den på mig varje dag när jag är där. Sen ska ni få se och höra om jag har fått några framsteg vad gäller min ostbågshållning. Går typ runt och fnittrar då det känns jättefjantigt att ha axlarna så långt bak, men när jag kikar i spegeln så ser det ju faktiskt mycket bättre ut. Det känns knasigare helt enkelt än vad det ser ut. :) 
Hur är eran hållning? Är ni mer som mig till vänster eller mig till höger? 

Shoppat på rean


Nu har jag äntligen fått hem min beställning från Ivyrevel! Nu har jag allt detta på bilden ovan, förutom de svartvita shortsen. Den svarta skinnkjolen hade jag redan sedan innan. Tröjan, linnet och klänningen är nytt och alla var på rea, så snacka om flyt. Annars brukar alltid min storlek vara den som går åt först på reor. 

Nu ska jag springa på lunch! Ses snart
MVH// överlycklig_tjej_som_vill_ut_och_dansa_87@hotmail.com


 

Come to me!

MOHAHAHAHA! Äntligen kan jag få skratt onskefullt till alla dom som börjar komma tillbaka från semestern. Äntligen är jag inte den enda som jobbar medan alla andra ligger ute och glassar i solen. Helt enkelt... äntligen! 

Appropå jobb så är det full rulle med att planera reklamfilm och annat som ska sparkas igång nu inför hösten. Som jag sagt tidigare så är det konstigt att höra sig själv på tv. Stackars er som behöver lyssna på mig mitt i en spännande film.
 
 (Ps! Det är inte rea på Uppercut nu, detta är en film från förra året)


Förresten så har jag en kul sak som ni ska få se i veckan. Jag har nämligen insett att jag ser ut som en pensionerad ostbåge när jag sitter och står. Men det ska det bli ändring på nu med en liten specialmackapär som ni snart ska får se.

Ful-kompis

Helgen har spenderats på 2 av våra vänners bröllop. Melissa och Fredrik träffades i USA, hon är från Los Angeles och han från Vimmerby. Som jag har längtat efter detta bröllopet och äntligen var dagen kommen. Så igår gifte de sig och bor nu tillsammans i Jönköping. Jag flyttade från Göteborg till Jönköping för kärlekens skull. Tänk då hur det är att flytta från andra sidan jorden!

Jag var inte bara där som vanlig gäst utan jag var faktiskt brudtärna tillsammans med Melissas två systrar och hennes bästa vän från USA Sarah. Blev så otroligt glad när jag blev tillfrågad! Det är nog bara för att jag är Melissas ful-kompis. I början när Melissa höll på att lära sig svenska så sa hon till mig (någon gång mitt i natten på väg ut) att "Du är min bästa ful-kompis". Hon menade såklart full-kompis eller drunk buddie som man säger i USA. Men jag har aldrig varit någons bästa ful-kompis innan så det känns som ett viktigt uppdrag som jag gärna tar på mig. Och som ful-kompis är jag så sjukt glad över att fått vara denna modiga tjejs brudtärna.


Här såg ni ett gäng oredigerade bilder från gårdagen. Det började snyggt med ju längre tiden gick destu suddigare blev bilderna haha. Ingen aning varför :) 

Hårresande i-landsproblem

Elin hade så sjukt fint hår sist vi träffades. Känner att jag måste ta tag i mitt nu snart. Borde både slinga och klippa mig. Ser ut som om jag försökt leka Ariel och borstat håret med en gaffel på morgnarna. Hur mycket jag än borstar så är det frissigt som stålull. 
 
 
Det trökiga är dock att det är så himlans mycket dyrare att gå till frisören för mig då jag har långt hår. Jag förstår att det kostar mer om man ska färga håret, för då går det ju åt mer färg. Men jag fattar inte varför det kostar mig några hundra kronor extra att klippa 2 cm på längden än vad det kostar att klippa någon annan 2 cm som bara har hår till axlarna. Det är ju fortfarande samma längd de klipper bort.

Så hör upp frisörer! Sluta ta extra betalt för att klippa långt hår. Istället kan ni ta extra betalt för att klippa dom som har tjockt hår. Ja hade det varit så, då hade jag kommit undan riktigt billigt med mitt "skandinaviska" hår.

Hej!
Ni har nu gjort ett magplask ner i min blogg. Jag heter Pernilla och jobbar på Uppercut.se som är en av Sveriges största underklädesbutiker på nätet. Så är det något du behöver vet om underkläder så är det mig du ska fråga :)

Jag är för det mesta ganska knäpp och det beror troligtvis på att jag är född och uppvuxen i Göteborg. Jag hoppas att ni ska bli oerhärt beroende och besöka mig här varja dag!
// xoxo Pernilla

bloglovin